Några utvalda bilder från Kinnekulleloppet. Och en djurchock.

Färgglatt i klungan. Jennie Stenerhag sitter fint bland juniorerna.

En nyvurpad Stefan Olgarsson ser på sötvattnet.

Styret i skrevet?

Svensson ångar på i utbrytning.

Min egen favoritbild. Tack till Jansson för motivet.

– – – – – – –

Och på det, en liten anekdot från gårdagens träning.

Eftersom det var den varmaste kvällen sedan Arn beslöt jag mig för att löpa 19 km i kuperad terräng. Sprang upp till Sisjön, rundade Oxsjön och fortsatte västerut. På vägen tillbaka råkade jag ut för en sk “close encounter” som kvalar in i den allra högsta serien.

Stigen sluttade svagt utför och svängde skarpt höger, dold bakom en utskjutande klippa. Med blicken i marken och rejält uttagna steg rundade jag klippan och får nästan direkt syn på älgen som står tvärs över stigen. I en okontrollerad reflex utstötte jag ett skräckvrål och kroppen försattes i backläge utan att något verkade hända. Ungefär som när tecknade figurer är på väg mot ett stup och förgäves försöker vända eller bromsa.

Jag får stopp fyra meter från älgen. När chocken lagt sig försökte jag, med klippan som enda säkra tillflyktsort att skrämma iväg besten. Varken otäcka ljud eller handklapp fungerade och “måsvingen” och “luftbössan” lockade bara djuret närmare. Så småningom tog jag mig förbi på säkert avstånd (5 meter) och som ett bevis på vem som egentligen ägde situationen klättrade älgen till sist enkelt upp på klippan och började äta upp ett litet träd.