Har precis avverkat ännu ett träningspass i hettan här på Cypern. Löpningen förläggs till morgontimmarna, innan temperaturen passerar 30-strecket, men att cykla går ju bra mitt på dagen när vattnet kokar i flaskorna. Turister betraktar oss med förvåning, urinvånare med avsmak. Det enda stället där vi är populära är i vår lokala Supermarket som sålt oss 18 liter mineralvatten på tre dagar.

Förutom värmen så är det väl bara vänstertrafiken som känns annorlunda och möjligen det faktum att cyprioterna ändå kör och parkerar på höger sida när det passar.

Den här aggressiva cykelturistträngningen sponsras av den lokale cypriotiske asfaltsentreprenören.

Idag tog vi en kortare tur ner mot Cape Gkreko och vidare mot Agia Napa för att sedan kryssa norrut mot den turkiska gränsen som man inte korsar ostraffat efter vad vi hört från grekcyprioterna.

Strax norr om byn Deryneia närmade vi oss den av FN kontrollerade buffertzonen och där hade man helt enkelt grävt av vägen och straffkommenderat ut en olycklig grek i ett litet bås som skymtar till höger.

Bortom buffertzonen skymtar turkkontrollerade Famagusta. Kunde inte låta bli att undra hur långt man kommer om man sätter av och springer allt man har rätt ut över fältet?

Hela historien om Cypern och den turkiska ockupationen är något man blir nyfiken på och vill veta mer om. En av de städer som fångar intresset är den närbelägna turkiska spökstaden Famagusta som stått tom och orörd sedan 1974. När man ser höghusen och hotellen på avstånd kan man inte ana att det inte finns en levande själ där. Borden står fortfarande dukade, lamporna är tända och tvätten hänger kvar på tork.

Caroline på väg ut mot Cape Gkreko. Vid vägs ände tog en militäranläggning vid och på vändplanen i det månliknande ödelandskapet framför stängslet fann vi en grekisk drickasäljare bestyckad med tre kylväskor samt en vespaburen turistfamilj från Mölndal.

En typisk grekisk överraskning.

Att hitta rätt här på ön är inte lika enkelt som runt Lindome. I förrgår tog vi en provtur västerut från Pernera där vi bor och efter en dryg timma stod vi plötsligt vid en motorvägspåfart. Den gamla riksvägen såg ut att löpa parallellt så vi satte upp ett schysst medvindstempo längst ut på vänsterkanten, men plötsligt hade någon nitisk bonde plöjt bort beläggningen och vägen övergick i sönderbränt jordbruk. En snopen helomvändning och samma väg tillbaka.

Förhoppningsvis kommer vår nyinköpta vägatlas att underlätta framöver. Om inte pappret självantänder i solen eller blåser bort med de torra ökenvindarna.

Fina tips om cykling på Cypern har vi fått från Börje Ekstam som driver cycle-in-cyprus.com. Tackar för det, vi ska nog prova stigningen upp till Stavrovouni så snart det blir lite svalare.

Härom kvällen var det schlagertävling på hotellet och vi lämnade in en röstlapp på ”La de svinge” som det bästa bidraget av de som presenterades i fri tolkning av glad personal med mikrofon och gott självförtroende. Den röstlappen i kombination med lite tur gav oss två fribiljetter till en halvdagskryssning längs östkusten, något som vi utnyttjade tidigare idag. Lyxigt och avslappnande att glida fram i en 22-meters katamaran lyssnandes till soft medelhavsmusik.

Som lockbete för barnfamiljerna bjöd arrangören på en magisk show, något som visade sig vara vansinnigt populärt bland barnen. Själv somnade jag tio minuter in i föreställningen iförd min akut inköpta solskyddskeps alldeles intill kaninburen där den ombordvarande magikern förvarade diverse kreatur som poppade upp ur grytor och fickor. Senare sågs magikern fly över däcket jagad av ett helt koppel barn försedda med luftballongssvärd producerade av samme ångerfulle man.