Om ni undrar varför tandläkaren ber er blåsa ut luft genom näsan, fastän han håller för densamma, så har jag nu fått erfara att det beror på följande. Tanden han nyss spenderat bättre delen av en timma med att bända loss ur överkäken hade så långa rötter att de misstänkts ha stuckit ut i näshålan. Därför är det viktigt att se till så att det inte läcker…

Redan fem timmar senare avtog det värsta blodflödet från munnen och sent i går kväll kunde jag lapa i mig den första fasta födan, nygräddade pannkakor, som ju kan tuggas med läpparna. Inom ett par dagar kommer förhoppningvis den riktiga aptiten tillbaka och den tre veckor långa Iprenfestivalen närmar sig sitt slut.

Söndagen var den sista dagen med den gamla onda tanden. Passade på att straffa eländet med ett kort, hårt löppass direkt på morgonen. Utan frukost och utan uppvärmning avverkade jag Rådas kuperade 10-kilometersspår i Lidköping på 40,27, en bedrift som i vintras hade bedömts som overklig på grund av mitt onda knä. Glädjande kan jag konstatera att den försiktigt uppskruvade löptakten tillsammans med lätt rehab och stretchövningar har fungerat.

Glädjande är även det faktum att jag äntligen lagt beställning på övriga delar till nya crossen samt beslutat mig för att behålla den gamla. Ännu en cykel i familjen alltså, vilket innebär att vi stannar på sammanlagt tio cyklar. Som lägenhetsboende kommer jag knappt ihåg var vi har stuvat undan alla hojar, men jag brukar känna igen dem när jag ser dem.

Fick för övrigt en kort men inspirerande crossbyggarrapport från Peter i Stockholm igår, där det tydligen går att bygga ohyggligt lätta CX-hojar. Grattis!