Blog Image

Björn Fredriksson

Möt Grabbarna Grus…

B-Loggen Posted on 2010-06-08 23:17

… i Team EPIC MCK Elit. Lagpresentation på Epics hemsida.



38 grader

B-Loggen Posted on 2010-06-06 17:25

Varmt idag. Och blåsigt. Vete tusan om det var någon bra idé att köra 4h 15 min distans i den här hettan. Vinden svalkade en aning så länge vi körde längs kusten, men i inlandet brände den till duktigt. Vi plöjde västerut på småvägar och landade så småningom i Larnaka där vi fikade på strandpromenaden.

Jag provade en Cappuccino Freddo för första och sista gången. Kallt kaffe går inte att dricka ens i extrem värme, vilken skit!

Vi provade även bryggan ut till Larnaka Marina, något som krävde särskilda färdigheter. Tävlingen om fastnypta hjul slutade 2-1 till Caroline, trots omfattande zick-zackning.

Ett fascinerande landskap har vi fått se ändå. Oftast gräsligt fult, sönderbränt och brunt över allt. Kopplingen mellan vatten och liv blir uppenbar, så även för den som väljer att träna under dessa förhållanden mitt på dagen. Vi var ganska ensamma i söndagssolen, förutom gamarna som diskret följde oss på avstånd och den turkiska vaktposten som besvarade vinkningen från sitt torn med automatkarbinen i ena handen.

Rakt, platt, varmt och brunt. Stärkande för karaktären.

Som ni ser så är detta kyrkan i Pyla.

Att cykla med utgångspunkt från Pernera på östkusten, strax norr om Agia Napa är en utmaning. Förutom trafiken som är ganska galen i tätorterna så har man ett antal andra faktorer att ta hänsyn till när man ska lägga upp en rutt. Området är inklämt mellan havet och gränsen mot det turkockuperade nordcypern. Dessutom har britterna ett antal inmutade landstycken utspridda vilket innebär avstängda vägar, stängsel och skumma byggnader med skottgluggar.

Som grädden på moset har cyprioterna skrapat ihop tillräckligt med asfalt för att bygga ut motorvägen i området, vilket begränsar det cykelbara vägnätet. De har dock inte haft vänligheten att uppdatera sin kartor, vilket resulterat att vi vid ett flertal tillfällen stått vid vägs ände och kliat oss i huvudet.

Vår gissning, utifrån ett rent kartperspektiv, är att Limassol kan funka bättre som utgångspunkt om man just har cykelträning på agendan. Närmare till Troodosbergen och fler alternativ ut och in på passen. Om det mot förmodan är någon annan som tänkt ta med cykeln till solsemestern på östkusten, hör av er för fler tips och vänstertrafikschocker.

Cypern, out!



Baywatch

B-Loggen Posted on 2010-06-05 10:24

Några bilder från morgonens löprunda innan frukost. Sol, sand och vackra vyer som vanligt. Inga konstigheter.

Solstolar och palmer – check.

Busigt slingrande stigar bland förrädiska snubbelrötter – check.

Kafé och olivträd – check.

Trapplöpning i 32 grader – check.

Medelhavssand i skorna – check.

Överlastad fiskebåt alternativt flyktingsmuggling – check.

Grekisk kyrka i blått och vitt – check.

Favorit i iPoden just nu: Katie Melua – The Flood.



Närmare Gaza än bromsa

B-Loggen Posted on 2010-06-03 22:07

Har precis avverkat ännu ett träningspass i hettan här på Cypern. Löpningen förläggs till morgontimmarna, innan temperaturen passerar 30-strecket, men att cykla går ju bra mitt på dagen när vattnet kokar i flaskorna. Turister betraktar oss med förvåning, urinvånare med avsmak. Det enda stället där vi är populära är i vår lokala Supermarket som sålt oss 18 liter mineralvatten på tre dagar.

Förutom värmen så är det väl bara vänstertrafiken som känns annorlunda och möjligen det faktum att cyprioterna ändå kör och parkerar på höger sida när det passar.

Den här aggressiva cykelturistträngningen sponsras av den lokale cypriotiske asfaltsentreprenören.

Idag tog vi en kortare tur ner mot Cape Gkreko och vidare mot Agia Napa för att sedan kryssa norrut mot den turkiska gränsen som man inte korsar ostraffat efter vad vi hört från grekcyprioterna.

Strax norr om byn Deryneia närmade vi oss den av FN kontrollerade buffertzonen och där hade man helt enkelt grävt av vägen och straffkommenderat ut en olycklig grek i ett litet bås som skymtar till höger.

Bortom buffertzonen skymtar turkkontrollerade Famagusta. Kunde inte låta bli att undra hur långt man kommer om man sätter av och springer allt man har rätt ut över fältet?

Hela historien om Cypern och den turkiska ockupationen är något man blir nyfiken på och vill veta mer om. En av de städer som fångar intresset är den närbelägna turkiska spökstaden Famagusta som stått tom och orörd sedan 1974. När man ser höghusen och hotellen på avstånd kan man inte ana att det inte finns en levande själ där. Borden står fortfarande dukade, lamporna är tända och tvätten hänger kvar på tork.

Caroline på väg ut mot Cape Gkreko. Vid vägs ände tog en militäranläggning vid och på vändplanen i det månliknande ödelandskapet framför stängslet fann vi en grekisk drickasäljare bestyckad med tre kylväskor samt en vespaburen turistfamilj från Mölndal.

En typisk grekisk överraskning.

Att hitta rätt här på ön är inte lika enkelt som runt Lindome. I förrgår tog vi en provtur västerut från Pernera där vi bor och efter en dryg timma stod vi plötsligt vid en motorvägspåfart. Den gamla riksvägen såg ut att löpa parallellt så vi satte upp ett schysst medvindstempo längst ut på vänsterkanten, men plötsligt hade någon nitisk bonde plöjt bort beläggningen och vägen övergick i sönderbränt jordbruk. En snopen helomvändning och samma väg tillbaka.

Förhoppningsvis kommer vår nyinköpta vägatlas att underlätta framöver. Om inte pappret självantänder i solen eller blåser bort med de torra ökenvindarna.

Fina tips om cykling på Cypern har vi fått från Börje Ekstam som driver cycle-in-cyprus.com. Tackar för det, vi ska nog prova stigningen upp till Stavrovouni så snart det blir lite svalare.

Härom kvällen var det schlagertävling på hotellet och vi lämnade in en röstlapp på ”La de svinge” som det bästa bidraget av de som presenterades i fri tolkning av glad personal med mikrofon och gott självförtroende. Den röstlappen i kombination med lite tur gav oss två fribiljetter till en halvdagskryssning längs östkusten, något som vi utnyttjade tidigare idag. Lyxigt och avslappnande att glida fram i en 22-meters katamaran lyssnandes till soft medelhavsmusik.

Som lockbete för barnfamiljerna bjöd arrangören på en magisk show, något som visade sig vara vansinnigt populärt bland barnen. Själv somnade jag tio minuter in i föreställningen iförd min akut inköpta solskyddskeps alldeles intill kaninburen där den ombordvarande magikern förvarade diverse kreatur som poppade upp ur grytor och fickor. Senare sågs magikern fly över däcket jagad av ett helt koppel barn försedda med luftballongssvärd producerade av samme ångerfulle man.



Plast i papp

B-Loggen Posted on 2010-05-21 08:21

När Daniel Rytz skriver om cykeljournalistik så får jag tillfälligt täcka upp med lite prylbloggande.

På crossfronten kan vi konstatera att hösten närmar sig och det är hög tid att se över materialet som ska slipas ner under CX-cupen. Delarna till det nya projektet strömmar in och igår hämtade jag den här lådan på Posten.

Är ni med nu så räknar vi: 1-2-3-4 ramar.

Min glädje och iver över själva uppackningen kom dock av sig då en av grannarna hastigt närmare sig med ett kollegiblock i handen samtidigt som jag, likt ett barn på julafton, laddade för att pulverisera emballaget ute i solen. I lådan – fyra glödheta crossramar, i nyllet – en förfrågan om styrelseuppdrag i bostadsrättsföreningen. Jag ser det som ett tydligt bevis på naturens förmåga att skapa balans mellan olika system.

Tävlingarna i höst/vinter kommer att köras på Ridley X-fire, en helcarbonram i ny design för 2010. En 52:a vägde in på 1 300 gram inklusive alla otäcka aluminiumbeslag; växelöra, vajerstopp och vevhushylsa. Efter en okulär besiktning vill jag påstå att finishen är den bästa jag sett på en crossram. Otroligt fint lackjobb. Det råa, bredflätade carbonmönstret känns inte alls 2004, utan är bara riktigt läckert. Enkla linjer och snygga loggor.

Styrrör och vevlagerhus är vackert överdimensionerade, på gränsen till biffiga, och övergången mellan överrör och övre bakre kedjestag ger nästan en tår i ögat.

Gaffeln är något av det fetaste som skådats. Väger 60 gram mer än föregångaren och ser vansinnigt styv och stryktålig ut.

Projektet kommer såklart att följas upp här i B-loggen med massor av bilder och vinklade utläggningar. Till slut kommer ingen annan ens vilja starta i cupen utan jämförbar teknisk prestanda. Och därmed är taktiken avslöjad inför hösten.

Ur högtalarna just nu:
Alicia Keys – Empire State of Mind



Bilder från Kinnekulle

B-Loggen Posted on 2010-05-20 23:32

Några utvalda bilder från Kinnekulleloppet. Och en djurchock.

Färgglatt i klungan. Jennie Stenerhag sitter fint bland juniorerna.

En nyvurpad Stefan Olgarsson ser på sötvattnet.

Styret i skrevet?

Svensson ångar på i utbrytning.

Min egen favoritbild. Tack till Jansson för motivet.

– – – – – – –

Och på det, en liten anekdot från gårdagens träning.

Eftersom det var den varmaste kvällen sedan Arn beslöt jag mig för att löpa 19 km i kuperad terräng. Sprang upp till Sisjön, rundade Oxsjön och fortsatte västerut. På vägen tillbaka råkade jag ut för en sk “close encounter” som kvalar in i den allra högsta serien.

Stigen sluttade svagt utför och svängde skarpt höger, dold bakom en utskjutande klippa. Med blicken i marken och rejält uttagna steg rundade jag klippan och får nästan direkt syn på älgen som står tvärs över stigen. I en okontrollerad reflex utstötte jag ett skräckvrål och kroppen försattes i backläge utan att något verkade hända. Ungefär som när tecknade figurer är på väg mot ett stup och förgäves försöker vända eller bromsa.

Jag får stopp fyra meter från älgen. När chocken lagt sig försökte jag, med klippan som enda säkra tillflyktsort att skrämma iväg besten. Varken otäcka ljud eller handklapp fungerade och “måsvingen” och “luftbössan” lockade bara djuret närmare. Så småningom tog jag mig förbi på säkert avstånd (5 meter) och som ett bevis på vem som egentligen ägde situationen klättrade älgen till sist enkelt upp på klippan och började äta upp ett litet träd.



Se Jimmy spurta…

B-Loggen Posted on 2010-05-19 08:26

… och läs reportaget från Kinnekulleloppet på Epics hemsida.



Sweet Lygnernland

B-Loggen Posted on 2010-05-15 10:44

Fredagseftermiddagen bjöd på ett overkligt vackert vårväder i Göteborg. Ännu ett kvällsdistanspass planerades snabbt in och trots en sval nordvästlig vind så värmde solen tillräckligt för att benvärmarna skulle packas ner i ryggfickan. Solen stod riktigt lågt i väster innan de långt senare drogs på under en underhållande balansakt på gräsmattan framför Fjärås kyrka.

Man kan nog så här i efterhand konstatera att det knappast går att få bättre förutsättningar för en fin tur runt Lygnern efter jobbet en vardagskväll. Vårens bästa pass; pigga ben trots löpintervaller dagen innan och ett förförande vackert landskap, i det närmaste självlysande ljusgrönt.

Vid 16.30-tiden rullade vi iväg söderut. Som vanligt tränas det på tub och högprofi.

Caroline fnyste åt backarna och mumlade något om Sa Calobra.

Maximflaskorna är verkligen fula. Byts snart mot Racerdepåns vita.

Carolines hoj är riktigt schysst nu och den passar henne helt perfekt. En klar förbättring mot tidigare cykel, framför allt avseende sittställning och storlek. Nu kör hon en Sintesi Ravie med Chorus 11 och Neutronhjul. Campas nya växelreglage visade sig vara en fullträff för hennes små händer och hjulen är också något av en solskenshistoria. De bara satt där på cykeln en dag, efter att sambon “lånat” de förra hjulen till sin vintercykel. Som alla vet är sådana lån permanenta, då ingenting som monteras på en vintercykel någonsin lämnar densamma.

Dags att släppa ner kedjan ibak, krypa ner i bocken och mata på utför. Sydsidan av Lygnern håller hög klass.

Personerna på bilden har kört sju Vätternrundor vardera. Snart ska en av dem köra en åttonde och därmed stör hon den delikata balans som råder i hushållet sedan snart ett år tillbaka.

Det ska vara roligt att träna. Glöm inte att tejpa era ventiler så att ni kan smygattackera på kanterna.

Imorgon ses vi på Kinnekulle. Ni finner mig vid vägkanten med något stort och svart på ögat.



Se Eriks häck…

B-Loggen Posted on 2010-05-11 20:57

… och läs den fullständiga rapporten från Skoghalls GP på Epics hemsida.



Bunketorp sopar hem bucklan

B-Loggen Posted on 2010-05-10 22:29

Igår eftermiddag hann jag klämma in en runda frisbeegolf med min gode vän Per-Åke som rutinerat höll tillbaka avgörande information om sin livssituation under de första fem hålen. P-Å är normalt den bättre spelaren av oss två så efter ett oroväckande jämnt utkast på det sjätte hålet passade han på att leverera en bombmatta med nyheter av grövsta tänkbara kaliber efter vilka jag, chocken till trots, segrade med ett kast efter 18 hål för första gången under våra tolv år som vänner. Ett stort grattis till er båda, jag önskar er verkligen lycka till med allt. Och ett litet grattis till mig för en betydelselös seger i en påhittad, tyngdlagstrotsande disciplin.

Man begår ett stort misstag om man tror att tävlingslösa helger blir tomma och tillgängliga. Inte i mitt liv. Där hinner man inte plocka fram cykeln förrän vid 18-tiden på söndagskvällen som alltså kröntes med ett kort distanspass på knappt tre timmar. Den starka, låga solen förmådde inte värma tillräckligt och lätt nedkylda rullade vi in till det sista ljuset. Är inte den här våren mycket kallare än förra året? Iförd långt/långt/långt, d.v.s. heltäckt från nagel till nagel, minns jag med avund förra årets majdagar då vår nakna, bleka hy bländade varenda vägren söder om Göteborg.

Men nu, till kvällens träningspass som blev en riktig fullträff. Kärlek vid första mötet – Bunketorp utanför Lindome levererar ett makalöst fint område för löpträning. Med knän och skalle på bästa humör flög jag fram i intervallform längs två olika slingor om totalt 11-12 km. Det var väldigt länge sedan jag hade ett sådant lätt löpsteg som ikväll och det varierande, svängiga och kuperade underlaget passade mig perfekt med naturliga temposkiften, backar och snäva kurvor. Dessutom, vilka fantastiska slingor för CX-träning, bara 30 min uppvärmning hemifrån.

Jag ämnar inom kort bege mig till löpparadiset utanför Lindome igen för att träna och reka samtliga markerade spår. Därefter tar jag de omarkerade stigarna och sedan tar vi ner skogen, bränner och grusar! Skämt åsido, Bunketorp får fem knäskålar av fem möjliga.

Tänkte jag skulle visa era någon fin bild från området, men när jag söker på Google får jag bara träff på Sven Bunketorp och han ser ut så här:



« PreviousNext »